Från Världsnaturfonden:
PCB och flamskyddsmedel i miljöministerns blod
WWF offentliggör idag blodtester på 14 EU-ministrar från tretton länder - inklusive Sveriges miljöminister Lena Sommestad. Testerna visar att de bär på en cocktail av gifter från 55 kemiska ämnen. Det handlar om bekämpningsmedel som DDT och PCB som länge varit förbjudna till andra vardagskemikalier i smink, teflonpannor, datorer, leksaker och matförpackningar.
- Vi ingår i ett jättelikt kemiskt experiment och laddar upp naturen med tiotusentals ämnen vars konsekvenser vi inte vet något om. Många av gifterna förbjöds för länge sen, men finns kvar både hos djur och människor.
Idag saknas gränsvärden för de flesta ämnen och kunskapen är minimal om hur gifterna samverkar. Resultatet av blodtesterna visar hur viktigt det är att EUs nya lagförslag REACH träder i kraft, säger Lars Kristoferson, generalsekreterare på WWF.
Blodtesterna, som togs på ett WHO-möte i juni 2004, offentliggörs idag runt om i Europa. Totalt testades 103 kemikalier från sju olika grupper - bekämpningsmedel och miljögifter (DDT, lindan och PCB), bromerade flamskyddsmedel, ftalater (mjukgörare), fluorerade ämnen, muskämnen och bakteriedödande medel. Alla ministrar bär spår av 22 polyklorerade bifenyler (PCB), som förbjöds i Europa på 1970-talet.
Lägst antal kemikalier - 33 stycken - spårades i Lena Sommestads blod - och hon blir därmed "bäst i test" tillsammans med Ungerns miljöminister Miklós Persanyi och Estlands vice miljöminister Olavi Tammemäe. Cyperns miljöminister hade 39 ämnen, Finlands 38 ämnen, Danmarks, 36, Frankrikes, 37, Danmarks, 36 och Italiens 35.
- Jag vet inte varför jag har färre gifter än andra i blodet. Jag är uppväxt i en ganska hälsosam miljö och vi
åt inte mycket fisk från Östersjön, säger miljöministern själv som en av förklaringarna. Min mamma gillade inte strömming!
WWF:s blodtester är bra verktyg för att diskutera behovet av EUs förslag till ny kemikalielag (Reach), understryker hon. Hon är oroad över att lagförslaget vattnats ut efter intensiv lobbying från kemilobbyn.
-Arbetet med att fasa ut bromerade flamskyddsmedel går exempelvis alldeles för långsamt.
Högst antal kemikalier - 43 stycken - spårades i blodet hos en minister från södra Europa. Snittet låg på 37 kemikalier. 25 kemikalier hittades i blodet hos all testpersoner liksom ett flamskyddsmedel, två bekämpningsmedel och 22 olika typer av miljögiftet PCB.
Riskbedömningar saknas idag för en majoritet av de 2 500 mest använda kemikalierna. Många av dem anses orsaka cancer och allergier och en del är hormonstörande och påverkar fortplantningen.
Fakta: De 14 EU-ministrarna från 13 olika länder är: Alun Michael, Storbritannien, Serge Lepeltier, Frankrike, Cristina Narbona , Spanien, Tomasz Podgajniak , Polen, Miklós Persanyi och Mihaly Kokeny, Ungern, Libor Ambrozek, Tjeckien, Lena Sommestad Sverige, Laszlo Miklos, Slovakien, Hans Christian Schmidt Danmark.
Jan-Erik Enestam, Finland, Olavi Tammemäe, Estland och Juozas Olekas, Litauen, Constantina Akkelidou, Cypern, och Roberto Tortoli, Italien. WWF har tidigare låtit blodtesta EUs dåvarande miljökommissionär Margot Wallström och en grupp EU-parlamentariker.
För frågor, kontakta:
Marie von Zeipel, pressekreterare WWF, 08-624 74 03, 070-629 10 77 Lars Kristoferson, gen sek WWF, 08-624 74 02 el mobil 070-371 69 04,
Åke Bergman, professor miljökemi, Stockholms universitet, 08- 16 39 97
Slamkemikalier tas upp i daggmaskar och visar att de också når våra livsmedel
I en ny uppmärksammad undersökning i USA identifierade man 28 kemikalier i slam som är typiska för vårt moderna samhälle. Men daggmaskar från de fält där slammet spreds innehöll 20 av dessa ämnen, t ex rengöringsmedel, antibakteriell tvål, parfymer och läkemedelsrester. De substanser som nämns är fenol, tributylfosfat, benzofenon, trimetoprim, PAH, syntetisk musk (galaxolide och tonalide) samt triclosan och metaboliter av detergenter.
Tidigare har svenska forskare hittat polybromerade difenyletrar (PBDE) i daggmaskar.
Författarna (forskare från U.S. Geological Survey Scientists och Colorado State University at Pueblo) slår fast att resultatet visar att organiska kemikalier som läggs på odlingsmark ”överförs till daggmaskar samt kommer in i livsmedelskedjan”.
Hormonstörande ämnen i avloppsslam försämrar fertilitet hos lamm
Nyligen har Dr. Paul Fowler, University of Aberdeen i Skottland, visat, att lamm av honkön från tackor, som betar på marker som gödslats med slam, föddes med 20 - 28 procent färre ägg än lamm, vars mödrar hade levt på närliggande marker som gödslats med vanlig gödning.
"Det chockerande är, att slam är ett koncentrat av allt det, som vi människor är utsatta för", säger Dr. Paul Fowler. Man vet från andra försök, att människor reagerar på samma sätt som får på hormonförstörande ämnen, som kan komma in i kroppen genom både hud, lungorna och mat. Hur kraftig effekten är på kvinnor, vill Paul Fowler inte försöka uppskatta.
"Det är inte det som vi har undersökt, men nu vet vi, att det är ett samband mellan ämnena och fertiliteten hos däggdjur av honkön", konstaterar han. Människan exponeras för upp emot 100.000 olika ämnen, som därför också finns i slammet.
Det är inte bara män, som får försämrad fertilitet genom hormonstörande ämnen. Också kvinnor drabbas. Det visar ny forskning.
"Det är mycket tankeväckande. Det gör problemen mer än dubbelt så stora" konstaterar professor Anders Juul, som leder rigshospitalets avdelning för Tillväxt och Reproduktion.
Minst var femte par har svårt att få barn, och det har inte funnits bra förklaringar till kvinnans försämrade fruktsamhet. Forskare kan dokumentera, att hormonstörande ämnen, som finns i allt från plaster till bekämpningsmedel, är orsaken till att män idag har hälften så bra kvalitet på spermierna som deras fäder - och gör att kvaliteten fortsätter att försämras.
(Källa: Nordjyske Stiftstidene)
De flesta miljögifterna samlas effektivt upp i slammet
Vårt avloppsnätet samlar upp de flesta flytande kemikalier som används i det svenska samhället, samt även det som kommer som luftnedfall från andra länder och hamnar i dagvattnet. Den som påstår något annat skall ange vart alla dessa flytande avfall med miljögifter tar vägen. Vi har bara ett avloppsnät - det finns helt enkelt ingen annan väg för dem!
Ibland försöker man skilja bort en del av inkommande dagvatten vid reningsverken. Men då uppstår genast andra problem. När dagvattnet från Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg med sina koppartak kopplades bort från reningsverket (Ryaverket), hamnade kopparavfallet i en bäck vid Botaniska Trädgården och ställde till betydande skada. (Koppar är mycket toxiskt för många organismer). Man kan också besöka varje svenskt reningsverk vid stora regn, då ser man att mängden inkommande vatten ökar kraftigt. I dagvattnet hittar man radioaktivt nedfall, miljögifter som bromerade flamskyddsmedel, dioxiner, biocider från bildäck etc.
För att inte väcka den björn som sover analyserar reningsverken inte alla dessa miljögifter som sprids med slammet, utan talar om "växtnäring" och "kretslopp". Ibland kan man se analyser på ett eller flera av toluen, PCB, PAH eller nonylfenol. Men alla andra riskabla ämnen lämnas vind för våg, t ex
Läkemedelrester
Hormonella ämnen
Dioxiner
Bromerade flamskyddsmedel
DDT
Lindan
Andra bekämpningsmedel
Ftalater (mjukgörare)
Fluorerade ämnen
Muskämnen
Triclosan och andra bakteriedödande medel
Radioaktivitet
Organiska tennföreningar
Syntetiska muskämnen
Fluoriderade substanser
LAS
Bisfenol-A
Sällsynta metaller utan riskbedömning från datorer och elektronik
Osv osv
Konsumentintressen har länge krävt att växtnäringen från WC-stolarna, som uppskattningsvis utgör cirka 10 -15 procent av slammet skall separeras från de övriga 85 procenten som utgörs av olika typer av avfall: kemikalier, metaller, fällningssubstanser, rester från bildäck och dubbar, asfalt, petroleumprodukter, plastkemikalier och alla miljögifter. Är det något av detta som förtjänar att kallas s k "mullbildande ämnen" eller "växtnäring"?
De svenska reningsverken vill dock inte skilja på den värdefulla delen och den riskabla avfallsfraktionen. Troligen anser man att denna egentligen självklara avskiljning skulle leda till att reningsverken inte blev av med avfallsdelen och "slamproblemet" kvarstod. Den svenske livsmedelskonsumenten liksom livsmedelstillverkarna skall inte godta att vår odlingsmark och mat förorenas för att avloppsreningsverken ska bli av med en besvärlig avfallsprodukt. Konsumenter och livsmedelsföretagen har väntat sedan år 2000 på att Svenskt Vatten (tidigare VAV) skall påbörja någon form av separering: Men detta har tyvärr uteblivit och denna felbedömning kommer troligen att inom kort generera svåra problem med kvittblivningen av slammet.
